Bezäta berättar

Barndomsminnen från 1920-talet

 

Min egen mor födde tre barn, men jag förblev ändå ensam. Före mig kom en dödfödd pojke till världen och efter mig föddes en liten flicka som dog strax efter födelsen.

Klasskort från Ryets skola omkring 1921. Bezäta

vid pilen. Kortet är starkt beskuret.

 

 

Vid Gunda Mosse, Kallebäck, sommaren 1921. Bezäta i långa kortbyxor tillsammans med

sin mormor.

 

Kälkåkning i en av liderna i gamla Mölndal. Foto

Hembygdsmuséet i Mölndal.

Justus hus - Forsåkersgatan 27

Mina föräldrars första boning var ett rum och kök i Justus hus. Elströmmen fick man betala genom ett så kallat ackordsavtal som innebar att man fick använda så mycket ström man ville mot en viss summa varje månad. Man fick dock inte ha mer än en lampa i varje rum. Väggkontakter förekom ej och ingen hade heller användning för dylika. Elapparater och lösa lampor förekom inte. Det var oerhört mycket ohyra. I den kökssoffa där jag låg fanns det springor där vägglössen frodades utmärkt. Jag låg och dödade lössen. Det var en säregen doft av mosade svarta vinbär.

Vid dödsfall användes tvättstugan som likbod. Man klädde väggarna med vita lakan och strödde granris på golvet. På de krokar som fanns hängdes kransar.

Alla kärringar i huset bakade i den gemensamma bakstugan. I regel slog man sig ihop två och två, dels för vedens skull och dels för att hjälpa varandra. Bakdagen var en högtid för oss barn. Mor bakade alltid en extra liten kaka till mig som jag åt varm med bonnesmör på.

 

Politik och religion

Mor var med i metodistkyrkan och far var syndikalist och det fanns också många andra i huset som var socialister. En var socialdemokraten Gustav Svensson som i flera år var stadsfullmäktiges ordförande. Han fick gå från sitt arbete på grund av sin övertygelse, men blev sedermera agent för olika firmor. Hans gamla arbetskamrater köpte av honom, på avbetalning, kläder och skor till sina familjer. Min mor sa alltid att hon röstade på sossarna för att Gustav av en snäll man.

I nedre botten fanns en del kommunister som agiterade för Lenin. En av dem var den välkände Ernst Carlsson som var föreståndare på Kooperativa. Han var också en drivande kraft inom nykterhets- rörelsen Verdandi 466 Mölndals Framtid. Vid partisprängningen 1929 var jag med i den kommunistiska ungdomsrörelsen. Denna kom jag dock att lämna på grund av min religiösa uppfostran. Min radikala linje och hatet till storkapitalet har dock stått kvar i alla år.

 

Lump-August.

Vi ungar var alltid på alerten på att skaffa pengar. Vi samlade skrot, tomflaskor och ben som   vi sålde till Lump-August. Av benen kokades lim. En gång anordnade jag och några ungar en radiolyssningsstation.

Allt det nya med flygmaskiner, kristallmottagare och telefoner som fanns hos besuttna borgare inspirerade oss barn. Vi tog ett par konservburkar förbundna med ståltråd, en trälåda med knappar av korkar och kapsyler samt en tio meter lång antenn. Vi tog ett öre i inträde. När någon skulle lyssna fick en av oss stå vid antennen och skrapa med en sten. Då hördes ett skrapande läte i burkarna. Jag smet hem med 27 öre. Jag tog vagnen till Göteborg. Hemma fick jag stryk av far. För att mina kompisar inte skulle göra likadant samlade jag skrot och ben. Hos Lump-August blev betalningen 55 öre som jag gav till de två kamraterna som var starkare än jag.

 

Det var vanligt med aga. 

Det var inte så noga heller vems ungar man agade bara det fanns orsak till det. Ibland fanns det ingen anledning. När jag var som mest utsatt sprang jag in till Emma Leijon som tog mig i försvar.

 

Skolan. 

Vår lärarinna gav oss läxor i vår ABC-bok. En morgon ramlade det ut en femöring ur boken. Jag visade upp ett frågande ansikte och mor sa "Sånt händer om man läser läxan ordentligt, då värper tuppen på bokstaven T en slant till den flitige". När skolan led mor sitt slut kom skolstyrelsen hem och ville att jag skulle läsa vidare. Far sa nej, han behöver mig att tjäna pengar. Många gånger ångrade jag att jag inte fortsatte efter folkskolan.

 

"Tjega" på landet. 

Det blev många och långa vandringar neråt Kållered och Lindome för att tigga bröd och ägg. Vi kallade detta att "tjega". För oss var det ingen skam utan en nödvändighet. Det finns givetvis mycket annat att berätta om t ex om när vi slaktade julgrisen eller om min första kristallmottagare och om när jag köpte min första cykel på avbetalning.

 

Hela Bezätas berättelse kan läsas i Det Röda Mölndal.

Helge "Bezäta" Berndtsson.

<Kroppsaga i skolan>

Tillbaka  Skriv ut sidan