Leningrads barn

 

I de tyska nazisternas plan ingick det att snabbt inta Leningrad, nuvarande S:t Petersburg. Detta blixtkrig hade hittills varit framgångsrikt. Leningrad utsattes för närmare 17 månaders belägring, som först kunde brytas i januari 1943. Enda förbindelsen som under belägringen fanns till mångmiljonstaden var när det fanns is på sjön Ladoga. Kylan och brist på föda tog många liv.

 

Cafélokalen Sörgårdsgatan 2, hyrdes för sammankomster. Astrid Martinsson är 2:a

kvinnan sittande från höger. Bilden är från 1943.

 

Efter att belägringen var bruten kunde hjälp sändas till Leningrad. I Sverige startade det minst 300 kvinnogrupper till hjälp för Leningrads barn.

 

I Mölndal var det tre grupper bestående av kvinnor. En grupp i Toltorpsdalen, en från Krokslätt / Sörgården och en från övriga Mölndal. De sydde och stickade kläder till barnen i  Leningrad. Gruppen från Krokslätt fick stuvbitar från Krokslätts fabriker. Pengar, kläder och leksaker insamlades också från invånarna och affärer i Mölndal. Astrid Martinsson, tordes fråga en av de ledande textildirektörerna, som till hennes förvåning skänktes 500 kronor. En mycket stor summa pengar. "Jag nästan svimmade" säger Astrid. Kläderna lagrades hemma hos de som var aktiva. En annan av de aktiva säger: "Hemma låg det bollar av kläder överallt. Jag packade, sydde i knappar och fållade kläder".

 

Kläderna fraktades sedan till Leningrad. Enligt uppgift var det en båtlast som sändes till Leningrad.

 

Källa: Intervju gjord med Astrid Martinsson juli  2000. Kronberg & Meuller.

 

Tillbaka  Skriv ut sidan