Polisen registrerar kommunister i Mölndal

 

 

Jan Jonsson

Registreringen pågick långt efter kriget
Men kommunister bevakades och registrerades inte bara under kriget. Jan Jonsson har egna erfarenheter från 60-talet när han själv inledde sin politiska bana. Den svenska säkerhetspolisen var tidigt fixerad vid kommunisterna. Registrering av dem var mycket omfattande. Den 17 december 2002 avslöjade Säkerhetskommissionen att vid slutet av sextiotalet fanns över 100 000 i Säpos register. Vissa uppgifter talar om 200 000 som var registrerade.

Läs på pdf-fil. Säkerhetskommissionens betänkande

Nedanstående artikel är hämtad ur Mölndals-Posten den 2 augusti 2000. Intervjun görs med Jan Jonsson med anledning av V:s lokala hemsida som tar upp Polisrazzian i Mölndal 1940 under Folkets historia.

 

Säpo registrerade kommunister i Mölndal
Säpo genomförde en razzia mot kommunisternas partilokal i Mölndal 1940. Polisen sökte även igenom flera partimedlemmars bostäder. Det visar nyligen frisläppta dokument.


Säger man åsiktsregistrering tänker nog de flesta på IB, sjukhusspionen i Göteborg och på politik på riksnivå. Men att den svenska säkerhetspolisen, eller statspolisen som den hette på 40-talet, skulle ha bedrivit registrering av kommunister i lilla trygga Mölndal kommer kanske som en överraskning för många.
Men att detta faktiskt ägde rum finns numera svart på vitt, i statspolisens tidigare hemlig- stämplade dokument från krigsåren. Registreringen tycks ha omfattat både kommunister och nazister, exempelvis hade säkerhetspolisen år 1941 667 kommunister och 15 nazister i sitt Mölndalsregister.

 
Det nyupptäckta materialet från statspolisen har Jan Jonsson lagt ut på partiets lokala hemsida. Från mitten av sextiotalet och fram till valet 1998 var han en av vpk:s och senare vänsterpartiets främsta företrädare i Mölndal. Det är ett led i arbetet med att följa upp boken "Det röda Mölndal" av Jan Kronberg och Anders Meuller. Boken behandlade partiets historia till och med 1939. I arbetet med uppföljaren upptäcktes dokumenten från säkerhets- polisen.
- Jag blev mycket förvånad, inte över att registrering och polisrazzior hade ägt rum. Det visste vi om. Men att dokumenten fanns och numera var offentliga kom som en överraskning, säger Jan Jonsson.


Polisrazzia mot biblioteket
De frisläppta dokumenten handlar om en serie polisrazzior som genomfördes över hela landet i februari 1940. Även den förberedande spaningen beskrivs. Statspolisen i Göteborgs- och Bohus län bedömde kommunisterna i Lysekil, Sävedalen och Mölndal som särskilt aktiva och därmed farliga. Därför begränsades razziorna till dessa orter. Tillslagen genomfördes klockan sju på morgonen den 10 februari 1940. Totalt skall minst 24 polismän ha medverkat.

 
I Mölndal slog polisen till mot fem ledande partimedlemmars bostäder, den lokala partilokalen samt Mölndals stadsbibliotek. Att polisen sökte igenom biblioteket berodde på att bibliote- karien Edvin Trettondal Eriksson även var en av stadens mest tongivande kommunister.

 
En stor mängd dokument beslagtogs, men nästan allt sorterade polisen in i facket "utan värde". Bland annat gällde det korrespondens mellan lokala partimedlemmar och Moskva. Den cirka 1 000 namn långa listan över Mölndalsprenumeranter på Arbetartidningen och partimed- lemsregistret ansågs däremot vara intressant. Hemma hos en av Mölndalskommunisterna hittades även en revolver. Enligt husrannsakansprotokollet skulle innehavaren åtalas för olaga vapeninnehav.

 
- Följden av polisrazziorna och polisens spaning var att partiet mer eller mindre gick under jorden under kriget. Folk höll tyst om sin politiska uppfattning och partimötena hölls hemliga. På det personliga planet ledde polisbesöken i flera fall till personliga tragedier, berättar Jan Jonsson.


Registreringen pågick långt efter kriget
Men kommunister bevakades och registrerades inte bara under kriget. Jan Jonsson har egna erfarenheter från 60-talet när han själv inledde sin politiska bana.

 
- Jag är övertygad om att jag finns i säpo:s register. Jag skrev ett brev till justitieombuds- mannen (JO) i ämnet redan 1968 och krävde att registreringen skulle upphöra, något som Tage Erlander också hade lovat. Men justitieombudsmannens svar blev "Goddag yxskaft" och registreringen fortsatte i många år. Det känner vi ju till idag, säger Jan Jonsson.


JO försvarade registreringen
I JO:s 21-sidiga svar försvaras åsiktsregistreringen som något nödvändigt ont som behövs för att skydda demokratin mot odemokratiska rörelser och eventuella statskupper. Kränkningarna av den personliga integriteten som åsiktsregistreringen innebar, var ett pris man fick betala. Bland annat skriver JO så här 1968:
"Ideal om åsiktsfrihet och lika behandling oavsett åsiktstillhörighet går inte att förverkliga fullt ut ens i det demokratiskt organiserade samhället."


- Allt tyder på att alla medlemmar i vpk som hade något offentligt uppdrag i regel registrerades. Jag tycker att det var en oerhört kränkande behandling att bli stämplad som potentiell brottsling, enbart för ens politiska åsikters skull. Som tur är så har det förändrats på senare år.

 
- Vi brukade skämtsamt säga "nu är säpo inne och lyssnar igen" för ibland hördes ett klickande ljud i telefonen. Det lät ungefär som om någon lyfte på luren och la på. Fast det kanske var på allvar. Flera jämnåriga partikamrater som har tagit del av sitt säpomaterial har fått bekräftat att deras telefoner var avlyssnade, säger Jan Jonsson som nu även själv bestämt sig för att ta reda på vad hans mapp hos säpo egentligen innehåller.

 
Själv har Jan Jonsson inget konkret exempel på att han personligen skulle ha skadats av registreringen och eventuell telefonavlyssning. Men han känner till flera fall där partikamrater nekats anställning just därför att de var kommunister.

 
- Jag var utbildad till maskinreparatör och kunde mycket väl ha sökt ett sådant jobb på Ericsson. Men det gjorde jag aldrig. För jag visste att det inte var någon idé. På den tiden var det omöjligt för en medlem i vpk att få jobb på företag med kopplingar till försvarsindu- strin. Jag hade klassats som en säkerhetsrisk. Istället fick Jan anställning på Papyrus. Den lämnar han som avtalspensionär vid årsskiftet efter över fyrtio tjänsteår. Inom pappersindu- strin gick det tydligen bra med en reparatör som var kommunist.

Kent Randau journalist Mölndals-Posten
Tel: 031-86 87 55, fax: 031-27 72 14. E-post: kent.randau@otv.se
Post: Box 153, 431 22 Mölndal


Webbansvarig: Jan Jonsson  Skriv ut sidan