Mölndals gatunamn av Lars Gahrn   Bokanmälan. En klassiker för de som är intresserade av Mölndals historia.


Tillbaka

 

Boken Mölndals gatunamn kom ut 1998. Det är ett verk som kommer att bli en klassiker för de som är intresserade av Mölndals historia. Med sin vetenskapliga bakgrund ger Lars Gahrn ett mycket veder- häftigt intryck. Den kommer att stå sig.  Vi återger vid jämna mellanrum delar ut av historien om gatunamnens tillkomst på denna sida.

Bilden är från Gamla torget sett västerifrån. År 1880- eller 90-talet.

Foto: Knut Kjellman.

 

Varför namnet Forsåkersgatan?

Forsåker - Kvarnbyn - Namnen Forsåkersgatan och Forsåkersstigen antogs den 19 maj 1926, men namnet Forsåkersstigen blev aldrig använt. Stigen skulle ha gått ungefär där den översta (östligaste) delen av Fågelbergsgatan nu går. Den 22 april 1997 fick gatans två hälfter särskilda namn: Norra Forsåkersgatan och Södra Forsåkersgatan.

 

Långt före 1926 hade emellertid namnet Forsåkersvägen använts. På karta från 1894 kallas Pelleliden - det vill säga Forsåkersgatan mellan Forsebron och Mölndals museum (Gamla polishuset) - för Forsåkersvägen. Även på en karta från 1915 dyker detta namn upp. Också namnet Forsåkersgatan tycks ha förekommit.

 

Josua Mjöberg skriver om Mölndal på 1800-talet: "Vägen mot Kungsbacka, nu breddad och stensatt, var på 1800-talet smal och ofta mycket lerig. Ännu värre var utfarten från Mölndals södra del till landsvägen, den s.k. Forsåkersgatan. Där var stundom nästan omöjligt att ta sig fram genom höstens lervälling eller vinterns snödrivor".

Av sammanhanget torde kunna utläsas, att Mjöberg kallar nuvarande "Forsåkers gata" ha varit gammalt. 1916 används formen Forsåkersgatan i tryck. Samma år används namnet Forsåkersgatan i municipalnämndens protokoll (11/9-1916). Av Mölndals stads räkenskaper från 1925 framgår, att Rygatan kunde kallas Forsåkervägen.

 

- Forsåkersgatan har fått namn efter Forsåker, en by om fyra gårdar och namnet är lättförståeligt; det betyder "åkern vid forsen", och forsen är naturligtvis Mölndalsfallen. De fyra gårdarna låg längs Forsåkersgatan och nuvarande Brännåsvägen. De hette från norr till söder: Norgården, Kronogården, Storegården och Flintegården. Norgården försvann tidigt, men av en gammal karta framgår, att den legat vid Forsåkersgatans västra sida, strax söder om Solibäck. Denna bäck gick ned mellan Mölndals museum och Malmströmska villan (Forsåkersgatan 19 och 21). Mittför eller söder om Malmströmska villa har Norgården således legat.

 

År 1880 får vi en mindre tilltalande bild av vägen. Distriksläkaren F. O. Åberg erinrar kommunalnämnden om, att nervfeber i början av året hade utbrutit i Roten M och Roten L, i portvaktstugan mitt emot sjukhuset (Forsåkersgatan 19) och i sockermästarens före detta bostad. Epidemin hade enligt doktorn sannolikt föranletts "af den markens genomdränkning med i förruttnelse stadda ämnen, som sedan längre tid egt rum dels omkring de på det s.k. Fägerget liggande Boningshuset (RotenM) dels på den från Sjukhuset till den s.k. Forsbron ledande vägen, en väg, som för öfrigt rätt lifligt trafikerad, i det hela taget utgör en stinkande rän(n)sten för de på Berget och vid vägen liggande bostäder". Åberg hemställde, att kommunalnämnden måtte uppmana Mölndals kvarnby, "att så fort sig göra låter ombesörja, att ofvanstående väg måtte blifva försatt i ett mera tidsenligt skick."

***

 

Varför heter gatan Glättaregatan?

Kikås. - Namnet antogs den 19 maj 1926, men den gata, som man då avsåg att lyckliggöra med detta namn, skulle motsvara nuvarande Albatrossgatan; vägen skulle dock gå vidare mot öster och ansluta till Rygatan. Nuvarande Glättaregatan fick heta Lyckegatan fram till den 17 april 1952, då man ändrade dess namn till Glättaregatan.

 

Detta är papyrus-namn. En glättare är en pappersarbetare. Han arbetar vid en glättmaskin, som gör papperet glansigt. En mölndalsbo berättar om hur det var att arbeta som glättare:

”Jag och Gösta Andersson arbetade vid samma glättmaskin; den kallades ’Ordförandeglätten’, ty Gösta Andersson var ju ordförande i papurusarbetarnas fackförening. När man matade in papperet mellan valsarna, var det lätt gjort att fingrarna fastnade, och många var de papyrusarbatare, som miste fingertoppar på detta sätt. Jag klarade mig dock oskadd”. Från annat håll fick jag höra följande: ”Det bodde en stenglättare i Forsåker. Han och hans familj kallades ’Stenglättarn’ns’, men att det skulle ha bott någon glättare vid Glättaregatan vet jag inte”.

 

Ingen annan känner till att det skulle ha bott någon glättare här uppe och det är alltså tydligt, att namnet har blivit utkastat på måfå.

***

 

Varför heter det Bergmansgatan?

Mölndalsbro. - Namnet antogs 19 maj 1926 och återigen den 20 augusti 1954. Det missuppfattas ibland som Bellmansgatan.

 

Gatan är uppkallad efter lantbrukaren och omnibussägaren Carl Johan Bergman (1858-1900). Han hade sina ägor längs landsvägen, (det vill säga Göteborgsvägen), samt mellan kyrkan och Mölndalsbro. Hans adress var Mölndal Letsegård. Markområdet vid Mölndalsbro tycks alltså ursprungligen ha tillhört Letsegården i Mölndals by. Bergman står som ägare till fastigheterna Göteborgsvägen 3 och 5, bägge belägna på vägens västra sida. Fastigheten Göteborgsvägen 5 hade också adressen Bergmansgatan.

 

Bergman var lantbrukare men hade också två hästomnibussar, som man kunde åka i mellan Mölndal och Göteborg. Hans vagnar hette Napoleon och Delfinen. De var gula i motsats till Omnibuss-Johans som var bruna. Omnibuss-Johan och Bergman tävlade om resenärerna, men Bergmans omnibussar var mycket snabbare och renare, har man berättat. Han hade även två droskor, som man kunde hyra vid exempelvis begravningar.

***

 

Varför namnet Feskeflôten?

Kvarnbyn. – Invid Forsebron, mellan Foråkersgatan och ån, låg Feskeflôten, Kvarnbyns eget fisketorg. Feskeflôten utgjordes av den gamla kvarngården till Frankekvarn, Egens kvarn eller Sveaborg – alla tre namnen förekommer, men själva adressen var Kvarfallet 27 (Forsåkersgatan 2 A). En gång i tiden hade hästarna kunnat stå på kvarngården och dricka vatten, men det var längesedan och på senare år var det väl endast giraffer som kunde upprepa det konststycket, ty Feskeflôten höjdes.

 

Här stod man och sålde fisk framtill 1964 eller 1965. Vid detta tillfälle ändrade man bron, så att bussen skulle kunna gå där och då försvann halva Feskeflôten. Som mest stod där fem fiskestånd, och på senare år stod där vara två, ty långt före 60-talet breddades gatan och även då försvann en del av platsens yta.

 

Namnet Fisketorget är vanligt men det folkliga namnet, som används av gamla mölndalsbor emellan är Fesleflôten. Namnet är onekligen förbryllande, men det har sin förklaring. Det har lånats från Göteborg. I Stora Hamnkanalen mittför Rådhuset och Christine kyrka låg förr en flotte. På denna flotte stod fiskhandlarna. Visserligen flyttades fiskehandeln redan 1849 till Fisketorget, men namnet Flotten eller Fiskeflotten användes även om denna nya försäljningsplats. Eftersom fiskeförsäljningsplatsen i Göteborg kallades Fiskeflotten, fick även fiskförsäljningsplatsen i Mölndal heta så, fastän det här aldrig hade funnits någon flotte. Fiskeflotten i Mölndal har även kallats Silleflotten.

***

 

Varför kallades det Antabuslunden?

Antabuslunden fanns vid Mölndalsbro – i hörnet mellan Kvarnbygatan och gamla Kungsbackavägen, alldeles intill Mölndalsbro samt mellan ån och Kungsbackavägen, fanns förr en liten park, ”som i folkhumorn döpt till Antabuslunden eller Mölndals Järntorg”. Antabus är ett läkemedel mot alkoholbegär och parken fick sitt namn därav, att många alkoholister brukade hålla till här.

Handelstidningen kallade år 1957 denna park för ”en liten skönhetsfläck”, och Gunnar Lind höll med:

”Det är verkligen en skönhetsfläck säger han. Liknelsen med Järntorget i Göteborg haltar dock något. Gubbarna som sitter på bänkarna i Antabuslunden orkar inte ställa till bråk. Men det är inte roligt att se dem sitta där halvlummiga dagar och kvällar mitt i infarten till staden”. Antabuslunden var dock en sentida företeelse. Först 1951 revs huset på denna tomt och ersattes av en plantering. Numer är platsen upptagen av E6.an, som går igenom Mölndal.

***

 

Varför heter det Långås lider?

Sandbäck. - Långås lider kallas den sträcka av gamla Kungsbackavägen som går utefter berget Långås eller Långefjäll; på kartan från 1725-1726 kallas det "Ålgåls ås" (Ålegårdens ås). Detta berg ligger - grovt uttryckt - mellan Rävekärrsområdet och Kållereds centrum. En del av Långås lider kallas Pilekrogsliden eller Blomgrens backe; en annan kallas Bråteliden.

Långås lider var en farlig väg, men det var även en mycket kuslig väg, ty alldeles intill vägen fanns en avrättningsplats. Om man far söderut mot Kållered, tar en smal grusväg av till vänster upp mot Taljedalen och den höga masten uppe på åsryggen. Söder om denna avtagsväg ligger smedjan och strax norr om avtagsvägen låg den forna avrättningsplatsen på en liten bergsklack.

***

 

Varför heter gatan Gundefjällsgatan?

"Östra Balltorp". Namnet antogs den 29 augusti 1979.

 

Fjället i fråga har på senare tid kallats Gunnefjäll. Förmodligen är det uppkallat efter en man vid namn Gunne. Den äldsta belagda namnformen är "Gunda fiäll", och det är den man har utgått ifrån, när man givit gatan namn. Förleden Gunne skulle nämligen ha kunnat föra tankarna till Gunnebo i östra Mölndal och den som for dit hamnade verkligen fel, ty Gunnefjäll ligger i Balltorp. Det ligger mellan Brudberget och Sisjön. Eyton beskriver läget mer kortfattat: "ovanför Balltorp vid sjön". På grund av att namnet Balltorp i sen tid har knutits även till Kärrabergen, har således även ortsnamnet Gunnefjäll hamnat alltför långt österut.

***

 

Varför heter gatan Brunnsgatan?

Gatan ligger på Ryet. – Namnet antogs den 19 maj 1926.

 

För inte alltför längesedan låg området kring Brunnsgatan långt från ära och redlighet. Bebyggelsen var ännu avlägsen och hit upp släpade man självdöda djur samt hästar och hundar. Här låg de ruttnande asen och därför fanns det gott om kråkor och andra rovfåglar runtomkring. I sinom tid byggdes just på denna plats ett hus om två rum och kök med fruktträd runt omkring. Huset låg långt ned efter gatan, på höger hand uppifrån räknat, ett stycke innanför den nuvarande gatan och alldeles intill berget. I detta hus bodde en kvinna, som hette Sara och kallades ”Sara ve brunn”, ”Sara ve brunnen” eller rent av ”Sara i brunn”. Intill huset fanns nämligen en brunn och dit gick folk och hämtade vatten. Innan vattenledningar drogs fram, måste mölndälingarna gå långa vägar efter vatten, ty åns vatten dög inte till dricksvatten ens när seklet var ungt och brunnen har haft en betydelse, som berättigar den till ett gatunamn. 1919-1920 lär Papyrus bygga fem fyrkantiga flerfamiljshus längs med gatan. När dessa hus byggdes lades Saras brunn igen.

Saras hus låg dock kvar i många år. Det inköptes av Mölndals stad 1958 sedan hennes dotter hade avlidit. Huset brändes ned.

De två översta av de fem fyrkantiga papyrushusen (Brunnsgatan 7 och 9) revs i december 1982. De tre återstående (Brunnsgatan 1, 3 och 5) revs i oktober 1984. Därefter uppfördes tre långa hyreshus. Folk började flytta in i slutet av 1985.

***

 

Varför heter det Alberts torg?

För att börja med namnet Mölndalbro. - Namnet tillkom i november 1984, men det har aldrig blivit stadsfäst av kommunfullmäktige. Det stadsfästa namnet är Mölndals torg.

Den 9 november 1984 invigdes detta torg, och strax dessförinnan hade statyn Albert avtäckts. Det är fråga om en mjölnare eller kvarndräng, som skall lyfta upp en säck från marken. Han liknade ett mölndalsoriginal, som hette Albert och följaktligen fick statyn heta Albert. Namnet skrevs rentav in i statyns lår. Albert var dock inte mjölnare.

Redan från början fick torget heta "Alberts torg". Mölndals vänort i Danmark heter Albertslund och vid ett besök i Mölndal föreslog vänortens borgmästare att torget skulle få heta Alberts lund; (några träd har planterats vid statyn). Två år senare eller den 24 september 1987 föreslog vänortskommittén, att södra delen av Mölndals torg skulle kallas Alberts Lund. Kommunstyrelsen avslog dock denna framställan (9/8-88).

***

 

Boken Mölndals gatunamn är inte ny. Den kom ut 1998, men det är ett verk som kommer att bli en klassiker för de som är intresserade av Mölndals historia.

När jag öppnade den över 400-sidiga boken var det första som jag observerade alla bilderna. Skriften är rikt illustrerad med långt över 200 bilder.

 

Snabbt kunde jag återigen gå min gamla skolväg förbi Netterbladhs affär, se delar av Rygatan för att vid Gamla torget svänga ner på Kvarnbygatan. Minnena och dofterna återkommer. Snabbt märker man att Mölndal har förändrats dramatiskt. Var det så det såg ut! Enbart det rika bildmaterialet som innehåller bilder från nästan alla delar av Mölndals gamla stad gör boken köpvärd.

 

Texten måste innehålla tusentalet gatunamn på vägar som finns - försvunnit eller aldrig byggdes. Det sträckläser man inte. Det är mera en bok att bläddra i. Många gatunamn i Mölndal berättar inget om platsen medan andra ger en bakgrund vilka som bodde där eller vad man gjorde där. Över en del namn blir man förundrad. Är det så?

Med sin vetenskapliga bakgrund ger Lars Gahrn ett mycket vederhäftigt intryck. Den kommer att stå sig. 

 

Boken finns att köpa på hembygdsmuseet och i Mölndals bokhandel. Kostar 320 kronor

Hemsidan kommer senare ge några exempel på hur gatorna har fått sina namn.

 

Jan Kronberg har recenserat boken.

 

____________________________________________________